Höst

Utan tvekan så är hösten här nu. På ett vis har jag sett fram emot hösten och på ett vis inte.

För två år sen vid den här tiden träffade jag en väldigt speciell person, som tog stor plats i mitt liv efter den dagen..! Jag hade sett fram emot den här hösten. med honom. Men nu blev det inte så..

Jag har accepterat det mer och mer, även om det kommer över mig ibland. Det är jobbigt, och det finns både minnen och känslor som inte vill försvinna.

Jag är en sån person som tror att vissa människor helt enkelt är ämnade för varandra. Jag trodde att han och jag va ett sådant par. Mycket olikheter men även mycket kärlek. Men alla kommer till punkter i livet då man tvivlar, och det gör han nu.

För mig är det svårt att tänka tanken att spendera mitt liv med någon annan, men som det är nu. Så kommer det att bli så. Det finns liksom ingenting som jag kan förändra i hur han känner och mår, och då är det bara för mig att acceptera. Men lukten av någon annan, eller någon annans röst, någon annans famn och huvudtaget känslan av någon annan än honom är svår att föreställa sig. Det är inte vad jag vill föreställa mig just nu men vad tiden lider så blir det antagligen så.

Det är så, att jag träffar någon annan nu. Han vet hur läget är och hur jag känner inför allt, men han finns där ändå. Han tycker mycket om mig och bryr sig verkligen om mig. Det värmer, och jag trodde inte att någon kunde bry sig om mig som han gör. Dessutom hymlar han inte vad han känner för mig eller går två meter bakom när man vistas bland folk. Han säger att jag är stark och gör det här bra, att han är lycklig sålänge han får vara med mig. Han lagar mat till mig efter jobbet, pysslar och fixar. Han har bjudit ut mig på bio, till och med vill ha med mig på fester med Sina kompisar för att han tycker om att umgås med mig.
Han är verkligen en guldklimp och jag önskar att jag kunde känna mer än vad jag gör. Men det kanske kommer? Jag får ge det här tid nu.. Vi har sagt att vi inte ska känna så mycket utan bara ha det bra tillsammans.

Tiden läker alla sår, och det är sant. Ibland tar det så jävla lång tid bara..

Men det är en fin höst vi har, och jag har på tok för mycket värme och kärlek att ge för att ens kunna stanna här. Jag har så fina vänner och en så fin familj, så det är inga problem att njuta av den här hösten ändå. Mycket tända ljus och en kopp te med någon kär inehåller dessa höstkvällar.

Man har då bara ett liv att göra det till det bästa, och jag tänker må bra och dela det med personer som betyder mycket för mig.