Vad är lycka?

Undra varför man har blivit begåvad med både funderingar och analytiska-förmågor som människa. Tycker de oftast inte är till någon fördel, inte när de kopplas ihop med känslor.

NU efterhand så ser jag allting så tydligt. Åtminstone tror jag det. På senaste tiden så har mer fått mig att må illa än att ens se något vettigt ur det.

Livet går vidare, och allting har något gott med sig, oftast. Jag vet vad jag inte skulle gå tillbaka till. Även om det en dag skulle bli han och jag igen, så ska den situationen se helt annorlunda ut. Hur kan man äslka en människa och ändå välja andra före denne? märkligt. usch. Allting man har hört, allting han förnekar. Ljuger precis allt och alla utom han? Tror att svaret syns tydligt där.


Det finns så mycket underbart i det här livet, och varför jag inte valt det tidigare har jag inget svar på. Jo, jag kunde kanske inte se det underbara tydligare om jag inte gått igenom det jag har gjort.

Det finns en så fin människa i mitt liv nu, med båda fötterna på jorden. Det är för bra för att vara sant. Han kommer till och med hem och väljer att vara med mig före allt annat. HAn vill ha tid med mig, han tycker den tiden är underbar. Det värmer i mitt hjärta att jag börjar känna lika tillbaka för honom.
Det finns verkligen någon som vill att jag ska vara en del av hans liv. Han ser inte mig som ett hinder från allt annat han vill göra, vilket jag aldrig skulle hindra honom från att göra heller för den delen.

Att få uppmärksamhet och bekräftelse av många människor, jo kul. Men vad är det i längden? Inte gör de mig lycklig eller ge mig ett bra liv därför. Den jag älskar och kan dela allt bra och dåligt med, det är ett liv för mig. Det gör mig lycklig.

Wonderland

Vi har eftermiddagen
Du fick har ett rum för två
Det finns en sak kvar att göra
Upptäcka mig
utforska dig

Och om du vill älska
Så kommer vi att göra det
Simma i ett djupt hav
av lakan
Ta alla dina stora planer
Och släpp dom fri
Detta är skyldigt till att ta ett tag


Din kropp är ett sagoland
Din kropp är ett under
Jag vet att du är mitt, allt mitt, allt mitt
Du ser så bra ut att det gör ont ibland

Höst

Utan tvekan så är hösten här nu. På ett vis har jag sett fram emot hösten och på ett vis inte.

För två år sen vid den här tiden träffade jag en väldigt speciell person, som tog stor plats i mitt liv efter den dagen..! Jag hade sett fram emot den här hösten. med honom. Men nu blev det inte så..

Jag har accepterat det mer och mer, även om det kommer över mig ibland. Det är jobbigt, och det finns både minnen och känslor som inte vill försvinna.

Jag är en sån person som tror att vissa människor helt enkelt är ämnade för varandra. Jag trodde att han och jag va ett sådant par. Mycket olikheter men även mycket kärlek. Men alla kommer till punkter i livet då man tvivlar, och det gör han nu.

För mig är det svårt att tänka tanken att spendera mitt liv med någon annan, men som det är nu. Så kommer det att bli så. Det finns liksom ingenting som jag kan förändra i hur han känner och mår, och då är det bara för mig att acceptera. Men lukten av någon annan, eller någon annans röst, någon annans famn och huvudtaget känslan av någon annan än honom är svår att föreställa sig. Det är inte vad jag vill föreställa mig just nu men vad tiden lider så blir det antagligen så.

Det är så, att jag träffar någon annan nu. Han vet hur läget är och hur jag känner inför allt, men han finns där ändå. Han tycker mycket om mig och bryr sig verkligen om mig. Det värmer, och jag trodde inte att någon kunde bry sig om mig som han gör. Dessutom hymlar han inte vad han känner för mig eller går två meter bakom när man vistas bland folk. Han säger att jag är stark och gör det här bra, att han är lycklig sålänge han får vara med mig. Han lagar mat till mig efter jobbet, pysslar och fixar. Han har bjudit ut mig på bio, till och med vill ha med mig på fester med Sina kompisar för att han tycker om att umgås med mig.
Han är verkligen en guldklimp och jag önskar att jag kunde känna mer än vad jag gör. Men det kanske kommer? Jag får ge det här tid nu.. Vi har sagt att vi inte ska känna så mycket utan bara ha det bra tillsammans.

Tiden läker alla sår, och det är sant. Ibland tar det så jävla lång tid bara..

Men det är en fin höst vi har, och jag har på tok för mycket värme och kärlek att ge för att ens kunna stanna här. Jag har så fina vänner och en så fin familj, så det är inga problem att njuta av den här hösten ändå. Mycket tända ljus och en kopp te med någon kär inehåller dessa höstkvällar.

Man har då bara ett liv att göra det till det bästa, och jag tänker må bra och dela det med personer som betyder mycket för mig.