onsdag 4 maj 2011

Hans vänner.

Tankar kring så kallade "vänner".

Jag har ett flertal "kill"-kompisar. Vilka jag ibland brukar umgås med. De kan sms:a när de känner för det, ringa när de vill. Bara pratas vid helt enkelt. Har de träffat Krister så har inte det vart något problem. För att, just det, vi är vänner. Utan några andra känslor än som just vänner.

Så nu. Killars vänner.
Jag har träffat killar med tjejkompisar. Vilket har inte varit några konstigheter alls. De har hälsat och vi har kunnat prata. Det har till och med lett till att jag träffat de här tjejkompisarna till min kille själv. Kul!

Men tänk, att detta har aldrig hänt nu. Med han jag är tillsammans med och hans tjejkompisar. Jag har ingen aning om varför man inte är värd ett "hej" eller liknande när man träffar dom. Dessutom brukar dessa fina tjejkompisar bara träffa på honom när jag inte är med. Då är det sköna sms med att de saknar varandra och hur mycket de tycker om att umgås. Varför är det så? Vad hindrar jag med min närvaro? Go ahead! Inga problem med mig, men varför är det då så hemligt och varför vara så "ovälkomnande" mot mig?
Är det för att det är någon sort konkurrens som är iblandad, eller finns det eller har det funnits mer känslor än som bara "vänner". Tydligen så kan de umgås, vara vänner och andra saker(?) utan min närvaro. För när jag är med hälsar de inte ens på varandra när de möts utepå.

Come on! Ge mig lite svar här! Så att jag inte drar egna slutsatser som kanske inte är sanna. But until then, så har jag mina spekulationer.

Bye!

tisdag 3 maj 2011

till en vän

Hon försvinner.

Vad ska jag göra, vad ska jag säga för att få henne att förstå att den situation hon är i nu inte är sund?
Jag vill henne väl, och försöker vända och vrida på saker för att hon ska se. Det starka hjärta hon visat förut att hon haft, är inte längre det. Det har gett vika för någon som inte ger henne det hon behöver. Jag ser hur hon långsamt infinner sig mer och mer i en likgiltighet. Hon svarar knappt, hon gråter inte, hon ler inte.

Vi försöker hålla henne kvar med hon tar avstånd. För hon har svårt att förlika sig med hur den sanna bilden
verkligen ser ut. Det handlar inte om att vara oense, eller att ha diskussioner eller bråk. Detta är att bryta ner en person, som tyvärr blivit svag för att inse vad som verkligen händer. Tappa inte din familj, tappa inte dina vänner. Är det DU upplever med honom så mycket mer meningsfullt än det liv du haft innan och kan få?

"the devil you know, is safer then the chance that you take with something new". De orden menar att det känna tryggare att stanna hos någon/något som inte är bra för du vet hur det fungerar, än att våga ta steget till någonting nytt för att du inte kan se vart det leder.

Jag BER dig att vara stark! Låt inte någon annan ta kommandot över ditt liv. Det är ditt liv.
Hur vill du att ditt liv ska se ut?

Vännen.. Är du lycklig nu?