Hans vänner.

Tankar kring så kallade "vänner".

Jag har ett flertal "kill"-kompisar. Vilka jag ibland brukar umgås med. De kan sms:a när de känner för det, ringa när de vill. Bara pratas vid helt enkelt. Har de träffat Krister så har inte det vart något problem. För att, just det, vi är vänner. Utan några andra känslor än som just vänner.

Så nu. Killars vänner.
Jag har träffat killar med tjejkompisar. Vilket har inte varit några konstigheter alls. De har hälsat och vi har kunnat prata. Det har till och med lett till att jag träffat de här tjejkompisarna till min kille själv. Kul!

Men tänk, att detta har aldrig hänt nu. Med han jag är tillsammans med och hans tjejkompisar. Jag har ingen aning om varför man inte är värd ett "hej" eller liknande när man träffar dom. Dessutom brukar dessa fina tjejkompisar bara träffa på honom när jag inte är med. Då är det sköna sms med att de saknar varandra och hur mycket de tycker om att umgås. Varför är det så? Vad hindrar jag med min närvaro? Go ahead! Inga problem med mig, men varför är det då så hemligt och varför vara så "ovälkomnande" mot mig?
Är det för att det är någon sort konkurrens som är iblandad, eller finns det eller har det funnits mer känslor än som bara "vänner". Tydligen så kan de umgås, vara vänner och andra saker(?) utan min närvaro. För när jag är med hälsar de inte ens på varandra när de möts utepå.

Come on! Ge mig lite svar här! Så att jag inte drar egna slutsatser som kanske inte är sanna. But until then, så har jag mina spekulationer.

Bye!